Efter första sushibesöket en vanlig torsdag i november förra året blev både sushi och torsdagar två stora favoriter som låg oss varmt om hjärtat. Det flöt på väldigt bra och vi uppdaterade våra sushiögonblick flitigt här på bloggen. Tills den 14e februari, fruktade Alla hjärtans dag. Då vi fick vår nästa "brillianta" idé, att ta sushimanin till nästa nivå, att göra vår egen. Med tanke på våra tidigare sushierfarenheter och våran utrveckling inom ämnet så tänkte vi; nejmen, fan det här kirrar vi!

Att skaffa alla tillbehör var en ganska lätt match efter lite hjälp från den här sidan. Från den sidan läste vi vad vi behövde köpa hem och där fanns även lite tips och trix om hur man skulle gå till väga. Vårat egna tips är att gå till en asianstore för att hitta alla egna ingredienserna. Då slipper du även springa runt till flera olika ställen för att få ditt inköp komplett.

Våra köp gjorde vi på lördagen (dagen innan alla hjärtans dag), smart tänkte vi - eftersom merparten av butikerna här i Oslo är stängda på söndagar. På söndagen upptäckte vi till vår fasa att vi hade missat en yttepytteliten detalj. Riset. Do do do doooom.

Tydligen en ganska viktig del enligt de där japanerna.. Vi greps av panik när det vi såg att det behövdes speciellt risvin OCH speciell vinäger. Vi sprang ner till Joker, utan större förhoppningar på att finna det vi behövde. I några minuters desperat sökande i dressinghyllan hittade vi något som vi kanske trodde skulle kunna fungera som ersättare för de saknade ingredienserna, vanlig ättika.

Väl hemma igen så började kokningen av riset, vi mätte noggrant upp både ris och vatten. Vi skar lax, avokado, gurka och skrev upp olika kombinationer som vi trodde skulle funka i våra makisar.

Och ja, vi passade även på att döpa våra fina makirullar.

Själva skapandet och rullandet och fixandet och trixandet gick över förväntat, rent ut sagt helt jälva skitbra och rullarna var snygga, hela och såg matiga ut.

Så här såg det ut!



Det smakade....

ursäkta orden nu men...

Det var så fruktansvärt jävla skitäckligt och framkallade nästan kväljningskänslor, och wasabin var överanvänd så det brände nästan sönder gommen.

Ja, låt oss säga att det var en liten besvikelse.

Maries tillbakablick:
När Therése skulle ta den första tuggen på sin efterlängtade makirulle vi hade satt namnet "big fat goalie" på, som innehöll extra allt, var det då det slog oss vilket misslyckande vi hade gjort med sushin.  Hon tuggade sakta på sin rulle och hennes ansiktsuttryck inte bara antydde, men skrek besvikelse. Jag tror att jag aldrig har sett henne så olycklig så länge jag har känt henne. Vi tittade på varann i en längre minut innan jag sa; det här var inte gott. Therése utbrister; NEEEJ. Och spottade ledsen ut resterna som fanns kvar i munnen.
Att äta vår egen sushi är bland det värsta jag varit med om, och jag gör det inte igen.

Detta förstörde vårat sushisug och det är inte förren nu på senare dag som det sakta har krypit tillbaka till oss. Förut kunde bara tanken på sushi få oss att vilja leta upp närmsta papperskorg.
Idag skulle jag väl ändå vilja påstå att vi är helt återställda igen, men för att ändå köra lite safe blir det ett besök på ett känt ställe ikväll. Uppdatering om det kommer senare. Promise.

Ursäkten.
Vi vill börja med att säga förlåt för den plötsliga frånvaron. Men det hemska som vi har varit med om satte sina spår och det har varit en lång resa tillbaka till där vi en gång var. Än har ni inte blivit av med oss och vi ser på sushiframtiden som väldigt ljus.

Love T och M